Kennel Longmorn, Om Longmorn

Bakgrund
Jag som har kennelnamnet "Longmorn", heter Pia Ringius och bor i Dalby strax utanför Lund. Jag har engelsk springer spaniel av jakttyp och welsh springer spaniel.

Hemma hade vid tax och i stallet var det schäfer som gällde, 1989 var det dags för egen hund och valet föll på welsh springer spanieln. Vi var hemma hos Catarina Hultgren, Kennel Trigger och tittade på hennes hundar och föll pladask. Det var precis en sådan hund vi ville ha!

Triggers Useful var parad och fick fem hanvalpar, och vi fick köpa Trigger Pettifogger-"Linus". Från att tidigare varit "hästmänniska" öppnades nu en ny värld; "hundvärlden". Linus fick pröva på det mesta då matte ville lära sig allt. Utställning, viltspår, agility, lydnad och vi provade också på att träna lite jakt. Jag blev ringsekreterare, instruktör på brukshundsklubben och gick diverse jakt-, lydnads- och exteriörkurser. Catarina har hjälpt mig jättemycket med allt från utställningsträning och trimning till jaktträning.

Jag blev väldigt intresserad av den jaktliga biten och var ute och tittade på diverse jaktprov, nu var det dags att falla pladask igen! En jaktspringer skulle jag ha! Träningen var det jag nu tyckte var absolut roligast och utställning var inte lika viktigt varför jag ville ha en hund att enbart jobba med. Jag hade gått på diverse jaktkurser för Charlile Johnson, Kennel Woodcock, och hans dotter Miriam Persson.

Min första jaktspringer kom från Charlie 1993, Woodcocks Kingston, "Sonic". Vilken känsla det var att träna med en jaktspringer! Charlie hjälpte oss mycket med träningen och vi kunde starta en del på prov. Sonic hade en enorm jaktlust och lydnaden stod väl inte alltid i proportion till denna men vi lyckades i alla fall skrapa ihop ett första pris.

I september 1998 föddes en kull Triggervalpar hemma hos mig. Jag hade förmånen att få ta hand om "Kajsa", Trigger Doxy och hennes valpar. Det var alldeles perfekt att få ha en kull hemma med 100%-stöd från en mycket erfaren och kunnig uppfödare, det lärde mig jättemycket!

1999 var det dags för en ny "woodcockare" nämligen Woodcocks Longmorn, "Pepsi". När Pepsi varit hos oss i fem dagar hände en katastrof, Sonic bröt under träning frambenet på åtta ställen. Efter två operationer, åtta skruvar, en spik, gips och därefter massor med simning under tidiga mornar kunde han dock fungera igen. Det här ledde naturligtvis till att lilla Pepsi inte alls fick så mycket tid som hon skulle behövt.

Våren 2001 fick jag låna Kajsa för att ta en egen kull med valpar. Det blev Longmorns första och hittills enda kull, åtta stycken små sötnosar. Allt gick bra med valparna och de har alla fått jättebra familjer att bo hos.

Några dagar efter att sista valpen levererats hände nästa katastrof, under träning bröt Sonic sitt friska framben ännu värre än det första. Det gick tyvärr inte att reparera hans ben och han fick somna in. Det kändes som att jag skulle sluta med hundar och aldrig ha någon ny, i alla fall inte någon jakthund som springer för fullt så det kan hända sådana här hemska saker. Och jag skulle ju aldrig få en sådan hund som Sonic igen. Jag började dock inse ganska snart att jag måste ha en "ny Sonic", dvs jag ville hitta en hund med någotsånär samma blod som honom.

Efter att ha tittat på vad som fanns i Sverige, började jag leta i England och fick kontakt med Peter Combes, Kennel Badgercourt. Han hade en hane som var pappa till en kull där han kunde rekommendera en valp. Kullen var född hos Tony Emery, Kennel Thornycourt. En valp beställdes och efter massor av samtal och papper kunde så äntligen den nya vovven hämtas i oktober-2001, Thornycourt Fireflicker, "Gixxer".

Han är verkligen en "ny Sonic", otroligt lik i konstitution och arbetssätt men lite mjukare i temperamentet. Han är mycket lovande och vi får vad framtiden utvisar.

I augusti 2002 blev Linus dålig och fick somna in drygt 13 år gammal. I dag finns fem hundar på Kennel Longmorn, fyra jaktspringrar Pepsi, Gixxer och deras tikvalpar Blacky och Brownie, samt en welsh springer spanielhane Beemer. Tidigare planer på en jaktlabrador har lagts på hyllan till långt i framtiden.

Förutom att träna med mina egna hundar håller jag kurser tillsammans med Annika Hecktor, Kennel Glentamara, det brukar bli ett par stycken kurser per år. Jag trimmar både welsh- och engelsk springer spaniel; welsh både vardags- och utställningstrimmar jag medan jag bara vardagstrimmar engelsk springer.